Lilla Familjen M: februari 2015

Efter jag fick Mila 2014-11-10 ville jag jämföra mycket med Minou, allt från hur hon skrek, hur hon såg ut, när hon började rulla, hur mycket hon sov osv.. Efterom jag inte kommer ihåg typ någonting, märkte jag hur bra det var med bloggen, därför tänkte jag börja skriva nu igen när jag ändå är mammaledig.

Lite uppdatering dom 2 senaste åren som gått.

Vi har varit i Thailand 2 ggr, Amsterdam och Rhodos,

7 Juni 2014 firade jag och Marcus 5 år och vi förlovade oss även den dagen.

Jag har blivit moster till Winston den 23 September 2013 och även godmor till honor.

Amanda och Calle har fått en liten Wilson den 22 Juli 2014 som jag även är gudmor till.

Minou har börjat på dagis sommaren 2013

Jag har firat 5 år på jobbet

Den 10 november kom Mila till världen, våran 2a dotter.

14 November blev jag 25

Mycket roligare än så har det inte varit dessa år.

MILAS FÖRLOSSNING

Jag gick över 10 dagar med Mila.

Hon var beräknad den 31 oktober men ville stanna lite längre och tittade som sagt ut den 10 November. Denna gång fick jag föda normal, vilket var heeeeelt otrolig. Det bästa, roligaste, jobbigaste och ondaste jag någosin gjort. Jag skulle vilja ha fler barn bara för att få föda igen (inga mer barn blir det dock)

den 9 november började jag få lite mesverk på dagen, men inget jag tänkte så mycket på och sa ingenting till Marcus. Senare på kvällen runt 19 tiden började det göra ondare och jag sa till Marcus att "shit, nu börjar jag få lite ont på riktigt". Marcus blir genast nervös och stel som en pinne. Men jag vågade inte hoppas på något eftersom värkarna var oregelbunda och kom allt ifrån 20 min i mellan till 6 min imellan.

Ja gick och lade mig och var rädda att dom skulle avta. men dom kom tätare och tätare. Jag ringde in för att få lite råd på BB eftersom jag hade Minou hemma och var tvungen att ringa mamma och pappa i tid om jag skulle behöva barnvakt.

vid kl 1 ringde jag och bad pappa komma över till oss och ta minou så vi kunde åka in.

vi var inne på BB Stockholm lite innan kl 2 på natten och när jag blev undersökt var jag bara öppen 3 cm "3 jävla ynka cm, SKOJAR DOM?" men livmodertappen var utplånad (vad det nu menas) och jag fick stanna kvar. Jag gick då och tog ett varmt bad och när jag hade suttit i några minuter i badet gick vattnet (tur att jag inte åkte hem). och då kom mina värkar var 40e sekund. han aldrig andas och började spy som en gris. Jag försökte gå runt, men blev helt utmattad av att ha så ont och spy och till råga på allt hade jag bara sovit 2 timmar natten innan, då Mionu hade sömnproblem. Nu var kl 5 och jag var öppen 6 cm. då bad jag om EDA. När dom kom och satte i den är det som att man kommer tillbaks på jorden och man kan börja andas igen. dom hade bett mig ligga kvar i sängen tills personalen skulle komm in. Efter vi legat där 2 timmar utan att någon hade kommit ringde vi på klockan. Det hade varit skiftbyte och nu kom Hanna in, hon som skull förlösa mig och var världens goaste pingla. När hon kom in sa hon att jag skulle röra på mig så mycket som möjligt för att öppna mig mer. eftersom jag mådde så pass bra efter EDA så gick jag runt i rummet ett bra tag tills jag inte orkade gå mer. när kl var 10 hade EDA gått ur men jag ville inte ha någon påfyllning för att känna mer under själva förlossningen. Jag var öppen 10 cm och kände ett tryck nedåt men eftersom jag var så himla trött orkade jag inte ens ha ont, och trodde inte jag skulle orka krysta ut en unge.

"jag måste gå och bajsa nu, innan vi sätter igång", "Nej, de e ditt barn som e på väg ut" sa Hanna.

Jag satte mig i förlossningensstolen som jag valt att föda i, nu var kl 11.20 och nu var det bara att trycka. "TRYYYCK" Sa Hanna. "huvudet är nästan ute. känn", jag kände där nede och kände ett lurvligt liter huvud och mina känslor kunde inte kontrolleras och jag började gråta av både smärta och kärlek. Jag fick ett sådan jävla adrenalinkick och tryckte allt jag hade och ut kom en skrikades lite Mila . 11.31 kom min lilla gris till världen 51 cm lång och 3675 gram.

HUR MILA ÄR SOM BEBIS

Dom 2 första nätterna var lugna och vi alla kunde sova hyfsat bra. Sen så började den lilla skitungen vägra sova. Hon var vaken fram till kl 3 på nätterna och vaknade tidigt på morgon. Jag tänkte passa på att sova på dagarna. Men Mila ville ju såklart inte sova på dagarna heller. hon körde sova 10 min, vaken 1 timme, sova 10 min, vaken 1 timme.. så jag han aldrig sova.

När Mila var 1 månad åkte vi till Thailand. På vägen dit eller hem sa varken Mila eller Minou ett knysst. Visst jag stog upp och vaggade Mila hela resan, men det var för att jag inte vågade ta några "skrikrisker", vilken fungerade kanon.

Vi var i Thailand i 4 veckor och under den tiden började Mila sova hur bra som helst på nätterna och var supersnäll på dagarna. Så vi njöt av våran semester in i det sista.

När vi kom hem var Mila 2 månader och fortsatte sova okej på nätterna. vaknade ca 2 ggr som hon brukat göra och åt men somnade om direkt.

Hon har rullat några gånger fråm mage till rygg. Första gången var bara några dagar efter vi kommit hem från Thailand, och efter de har hon gjort det en ca 5-6 ggr.

Hon ler alltid när man pratar med henne men första skrattet kom för en vecka sedan.

Hon har aldrig varit ett "magbarn" men hon bajsar väldrig sällan. 1 gång i veckan har varit standard. Men ibland rasslar det till kanske 2 gånger iveckan.

Vi har provat flaskan några gången och förösker ge henne den någon gång i veckan så hon trivs med den.

Jag och Marcus lämnade båda barnen till mamma och pappa på alla hjärtans dag och lät dom sova över där för första gången. Det hade gått hyffsat bra. Mila var lite kinkig under kvällen men sov sedan hela natten.

Hon har fått smaka lite pure för någon dag sedan som hon tycka var skitäckligt och fick kvällningar av.

Just nu händer met mycket med Mila. Hon börjar röra sig mer, är med på ett helat annat sätt, skrattar och är mycket mer stabil. Tiden går fort, men varje tid är underbar.